Kategorier
Krisberedskap SNAM

2004-12-30 – SAS ambulansflyg till Thailand

Klockan 16.00 på onsdagen den 29 december 2004 fick SAS Tekniska Division i uppdrag att bygga om två MD-80 flygplan till ambulansflyg. Klockan 17 påbörjades ombyggnationen som blev klar under natten. De båda planen utrymdes på stolar och 36 respektive 35 bårar monterades på ställningar i kabinen. Ca 30 sittplatser fanns kvar i kabinen. Under ombyggnationen, som skedde i Hangar 4 på Arlanda, arbetade 8 tekniker och mekaniker i 75 arbetstimmar.

MD-80 flygplanen är avsedda för kortare distanser inom Sverige och Europa och inte optimala för en långdistansflygning. SAS utryckte det som en ”skit operation” på grund av de många mellanlandningarna och den långa flygtiden som krävde totalt fyra besättningsbyten per flygplan. I det rådande läget med brist på lämpligare flygplanstyper beslöts trots detta att använda dessa plan för evakueringsflygningarna.

Installation av bårstativ i SAS MD-80 till
Installation av bårstativ i SAS MD-80 till

På morgonen höll jag en briefing med den medicinska besättningen som anlänt till Arlanda kvällen innan. Vid pressvisning klockan 09.00 visades de ombyggda flygplanen och pressen fick också möjlighet att samtala med personal i de medicinska besättningarna.

Under förmiddagen fick den medicinska besättningen stifta bekantskap med planen för första gången. Eva Liedgren som var med berättar att de hann med en kort genomgång av strategier som skulle gälla: Behandling med iv. antibiotika, trombosprofylax, sårtitt, gips osv. Det trycktes också på vikten av korrekta patientlistor med hemortstillhörighet som underlag för avtransport från Arlanda vid återkomsten samt journalföring.

Ombyggd MD-80 med 36 bårplatser
Ombyggd MD-80 med 36 bårplatser

Klockan 13.17 lyfter SK7014 och två minuter senare lyfter SK7015 mot Phuket via Bangkok och Dubai. För att kunna genomföra flygningen från Arlanda till Bangkok med endast ett stopp i Dubai är flygplanen tomma så när som på två extra piloter som skall ta vid i Dubai liksom en tekniker per flygplan.

Den medicinska personalen flyger reguljärt med Thai Airways till Bangkok för att där möta upp med sjuktransportflygplanen för vidare färd till Phuket. SAS planen skulle gå tomma för att klara sig med endast en mellanlandning och dessutom bedöms möjligheten till vila inför den långa ambulansflygningen hem bättre ombord på Thai. Eva Liedgren berättar att SAS planen trots att de startade några timmar tidigare än reguljärflyget, ankommer cirka fyra timmar senare till Bangkok. Flygresan ner tog ca 10,5 timmar men inte många av oss kunde sova på vägen ner. Väl framme blev det några timmars väntan på ambulansplanen.

Incheckning på Thai Airways till Bangkok
Incheckning på Thai Airways till Bangkok

Ombord på Thais Boeing 747-400 lastades också tre stycken containrar med 1,5 ton sjukvårdsmaterial och planen var att i Bangkok utrusta MD-80 flygplanen med sjukvårdsmaterial och sjukvårdspersonalen.

Tre containrar fyllda med 1,5 ton sjukvårdsmaterial
Tre containrar fyllda med 1,5 ton sjukvårdsmaterial

Klas Håkanson på SAS tog kontakt med Thai på Arlanda för att ordna biljetter på Thai Airways avgång till Bangkok för de 20 läkare och sjuksköterskor samt containrarna med sjukvårdsmaterial. Detta ordnas mycket smidigt och Klas betalat kalaset med sitt tjänstekort – trodde han. I själva verket debiteras aldrig kortet och Thai Airways bjuder på dessa biljetter.

Nu påbörjas också förberedelserna för mottagningen av flygplanen vilket koordineras med kriscentret på Arlanda. Omlastning till väntande ambulanser, militära transportflygplan och ambulansflygplan planeras att så långt möjligt ske inomhus i hangar för att skydda patienterna mot kyla och media.

Klockan 15.26 kontaktas vi av Olle Näslund, SAS, som sitter i möte på UD. Vi får en förfrågan om vi kan uppbåda en medicinsk besättning för att bemanna en SAS Airbus som skall inredas med 20 bårplatser och avgå från Kastrup den 31/12. Efter samråd med VLL kan vi ge positivt besked och påbörja inkallelsen. Sammanlagt var nu 32 läkare och sjuksköterskor som utbildats för SNAM-systemet engagerade i insatsen.

Under eftermiddagen och kvällen står det klart att flera flygplan var på väg för att ta hem skadade och behovet att koordinera detta blir uppenbart. Bland annat får vi uppgift från Västra Götalandsregionen att ett Norskt ambulansflygplan SAS/Braathens SK1254 landar i Oslo med 21 svenskar ombord. Läget är oklart om vidaretransport är ordnad och vilket uppdrag har UD gett. Helt klart saknas koordinering på initiativ av LFV utökads vårt uppdrag till att även omfatta koordinering av övriga sjuktransportflyg från katastrofområdet som ställts till UDs förfogande och för den vidare transporten från landningsplats i Skandinavien till hemorten.

Socialstyrelsen ger samtidigt Västra Götalandsregionen i uppdrag att koordinera utnyttjandet av tillgänglig vårdkapacitet hos övriga landsting samt svara för sekundärtransporter med ambulansflyg, militära resurser och vägambulanser tillsammans med SOS Alarm. Också detta var ett upplägg som var planerat för SNAM-systemet och hade övats vid table-top-övningen.

Klockan 19.10 får staben en första rapport från den utsända förstyrkan med en bedömning av skadeläget i Thailand. Förstyrkan, som strålat samman på Phuket med annan personal från SoS, SRV m.fl., bedömer att det inte är möjligt att få fram patienter till två flygplan. I samråd med UD beslutades därför att ett av flygplanen skall ta patienter från Bangkok dit de transporterats av det Thailändska Flygvapnet i den luftbro som upprättats. Klockan 21.16 meddelar Jamal Alassad, UD i Bangkok, beslutet från UD att ett plan stannar i Bangkok och det andra planet går till Phuket som planerat. Klockan 23:00 ringer SAS och ifrågasätter beslutet att ett plan ska stanna i Bangkok. SAS har fått direktiv vid tidigare möte på UD att inga förändringar i planerna får ske.

Detta klaras ut och det konstateras att direktivet från UD avsåg luftbron och inte sjuktransportflygningarna. Dock påvisar det återigen på behovet av information och koordination.

Kategorier
Krisberedskap SNAM

2004-12-29 – Skarpt läge

SAS har nu fått i uppdrag att upprätta en luftbro från Thailand med Boeing 737 och Airbus 330/340. Under natten har det förts en dialog med Socialstyrelsen och SAS om att psykologer medföljer på planen som inte är utrustade för sjuktransporter.

Under förmiddagen etablerar jag kontakt med Statens Räddningsverks (SRV) utsända team samt har en dialog med LFV infoavdelning om hantering av media.

Strax före 11.00 lämnar SAS besked att man kan genomföra sjuktransportflygningar med två MD80. LFV meddelar UD att förutsättningar finns att genomföra sjuktransportflygningar och Jan Nordlander meddelar att UD beställer genomförande av uppdraget. Senare under dagen säkerställs en skriftlig bekräftelse av uppdraget.

Fax, uppdrag från UD.
Fax, uppdrag från UD.

Av LFV GD, Lars Rekke, ges jag i uppdrag att leda LFV:s genomförande av uppdraget med en försäkran om att jag disponerar ”alla” nödvändiga resurser ur organisationen. Med detta i ryggen kontaktar jag personal som medverkat i SNAM projektet för att ingå i LFV:s sjuktransportledningsstab som skall upprättas i Arlandas krisledningsplats. Dessvärre lyckas jag inte få med någon från LFV info avdelning för information till media vilket i slutändan kom att orsaka mycket extra arbete för staben. LFV info samverkar också med UD:s info och sänder runt 15.00 ut ett pressmeddelande om insatsen. Här anges dessvärre jag som kontaktperson för media vilket får till följd att min telefon i princip blockeras tills det jag anländer till ledningscentralen på Arlanda.

Inom en halvtimme har jag också orienterat Per Kulling på Socialstyrelsen, Helge Brändström på VLL som är medicinsk ansvarig i SNAM projektet, och Klas Håkansson på SAS som är flygoperativt ansvarig i SNAM projektet. Jag ”beställer” också formellt VLL och SAS medverkan i genomförandet av insatsen.

Klockan 14.00 sker en telefonkontakt mellan Lars Rekke, LFV och Nils Gunnar Billinger, blivande GD för Luftfartsstyrelsen. Det överenskoms då att LFV ansvarar för genomförandet av insatsen och att blivande Luftfartsstyrelsens personal i LFV:s sjuktransportledningsstab rapporterar till GD LFV även efter 1 januari och bildandet av Luftfartsstyrelsen.

Redan klockan 13.00 samlades OPC:s ledningsgrupp på Umeå US för planering av vård insatsen. En Umeåstab bildades och ansvarsområden fördelades. Personal skickades till Arlanda för att bemanna staben arbetet för att rusta och bemanna flygplanen fortsatte men nu i skarpt läge.

Samtidigt har jag en telefonkontakt med Helge Brändström och det beslutas att VLL skickar ett rekognoseringsteam på två personer till Phuket för att förbereda patienturval och lastning av patienter. SAS skickar också ut avlösningsbesättningar till Bangkok som utvilade kan flyga planen första sträckan hem. Luftfartsmyndigheten meddelar också dispenser för besättningars tjänstgöringstider och tillåtet antal PRM passagerare (personer med begränsad rörlighet).

Vid resan upp till Arlanda har jag med mig en IT-konsult från Acando Frontec vars första uppgift är att få igång SRV:s system för datoriserad Ledning och Uppföljning som SNAM projektet utvärderar.

Klockan 16.30 upprättas LFV sjuktransportledningsstab i Krisledningscentralen på Arlanda och koordinering sker med flygplatsledningen på Arlanda.

Från LFV ledningscentral på Arlanda där sjuktransportledningen upprättades
Från LFV ledningscentral på Arlanda där sjuktransportledningen upprättades

Sedan insatsen blivit känd har journalister från TV, radio och tidningar ringt konstant vilket också skildras i media, som exempel i denna artikel i DN. Från Arlandas informationschef Jan Lindqvist kommer förslaget att genomföra en pressvisning innan avfärd. I samråd med Bertil Thernert, Info SAS, beslutades att så skulle ske klockan 09.00 den 30:e. Vi hade också en övergripande dialog kring principer för kontakter med massmedia. Det beslutades att Birgitta Högman, informatör på SAS Technical Services arrangerar pressvisningen och medföljer ett av flygplanen för att dokumentera insatsen. På så vis kan vi också hantera journalister som ringer och insisterar på allmänintresset att dokumentera insatsen. Nu avböjer vi dessa apropåer och hänvisar till pressvisningen samt att vi kommer att göra bilder tillgängliga efter insatsen.

Klockan 19.50 har jag kontakt med beredskapsöverläkaren på Västra Götalands Regionen (VGR). Det överenskommes att VGR tar ansvar för koordinering av sekundärtransporter vid ankomsten till Arlanda vilket Socialstyrelsen senare formaliserar.

Klockan 18.00 påbörjas ombyggnationen av två stycken MD-80 i SAS hangaren på Arlanda. Varje flygplan skall utrustas med 12 bårstativ som förvaras i SAS hangaren. Läs också tidigare inlägg om sjuktransportutrustningen. Varje flygplan kommer på så vis vara utrustat med 36 bårar.

Under eftermiddagen och kvällen har personalen i Umeå arbetat med att få fram vårdutrustning till flygplanen. Från ett av Försvarsmaktens förråd i Karlstad lånas 75 Nonix pulsoximetrar. Dessa lastas på sista planet från Karlstad till Arlanda. Infusionspumpar lånas från flygläkarjourens reserv samt att man lånar från en ambulansflygoperatören Lufttransport. Med MTI Umeås hjälp finns en ventilator per flygplan samt 2 ackumulatorer till vardera. Det finns därmed utrustning för att kunna ta hand om en patient per flygplan som blir försämrad. Det har därmed beslutats att man inte kommer ta med patienter som är respiratorkrävande vid start. Med stöd av SAS har också medicinsk syrgas om 20 stycken 310 liters flaskor per plan ordnats.

Medicinsk personal redo
Medicinsk personal redo

Klockan 20.00 flyger två medicinska besättningar med medicinsk utrustning och läkemedel till Arlanda. Varje flygplan bemannas med två anestesiologer, en kirurg och fyra sjuksköterskor som alla genomgått SNAM utbildningen. Under natten till den 30/12 beslutas att också ta med såväl allmänkirurg som ortoped, detta mot bakgrund av de uppgifter om skadepanoramat som framkommer efterhand. All personal har vaccinerats och försäkrats för uppdraget. Under kvällen åker en läkare och en sjuksköterska med Thai Airways som förstyrka för att anlända ca ett dygn innan ambulansflygplanen.

Under dagen har vi också fått erbjudanden om utrustning och mediciner från flera företag. Så långt möjligt har vi försökt hjälpa till med att ordna transport av detta till Thailand men några har vi också hänvisat till Räddningsverket.

Kategorier
Kalla Kriget

Flygtransport av 3000 patienter per dygn

På den tid då Sverige fortfarande hade ett civilt försvar var Luftfartsverket ansvarig för krigsplanering av det som kallades delfunktionen flygtransporter. Fram till en bra bit in på 90-talet fanns det som en del i planeringen detaljerad planer för hur svenskregistrerade civila flygplan och helikoptrar skulle ställas till totalförsvarets förfogande i händelse av krig. Luftfartsverket hade flera verktyg till sitt förfogande för detta. Precis som totalförsvarspliktiga och fordon kunde även flygplan krigsplaceras hos Försvarsmakten för att flygas av Flygvapnets piloter. För vissa uppgifter behövdes ett fungerande flygbolag inklusive piloter, flygvärdinnor, mekaniker och annan nyckelpersonal. Den svenska delen av SAS, ABA och sedermera Swedish Airlines, och dåvarande Linjeflyg var av Luftfartsverket utsedda som kris- och krigsviktiga företag (K-företag). I händelse av krig tog Luftfartsverket över ledningen av de båda flygbolagen. Den operativa ledningen skulle ske från den Centrala Flygtransportledningen (CFL) som utgjorde en del av Luftfartsverkets krigsorganisation och som också var samgrupperad med det militära transportflygets krigsledningsplats för att underlätta samordning mellan militärt och civilt flyg.

SAS-MD90-MEDEVAC-2
SAS MD-90 vid NATO PfP sjuktransportövning på Såtenäs

 

SAS-MD90-MEDEVAC-1
MD-80/90 med plats för 36 bårar och ca 40 sittande

 

En av de viktigare uppgifterna för flygtransportfunktionen var att kunna genomföra sjuktransporter inom landet. Genom att montera ut stolarna ur flygplanen och ersätta dessa med särskilda bårstativ, Bårställning M7026-821010, avsedda för Försvarsmaktens sjukbår 2 kunde upp till 25 flygplan byggas om till sjuktransportflygplan. Med hjälp av SAS MD-80 och dåvarande Linjeflygs Fokker 28 och Boeing 737 kunde det skapas en kapacitet att flygtransportera 3000 patienter per dygn från exempelvis Norrland till Södra Sverige eller Gotland till fastlandet.

F28-MEDEVAC-5
Övning på Mora flygplats med Linjeflyg F28 ombyggd för sjuktransporter

 

Vårdnivån ombord på dessa flygplan var i allt annat än avancerat. Förutom bårplats på kronans Sjukbår 2 kunde sjukvårdspersonalen på sin höjd sätta dropp och dela ut piller. Försvarsmakten ansvarade för sjukvårdsförbanden till flygplanen. Dessa förband kunde först mobiliseras vid allmän mobilisering och var inte tillgängliga i fredstid eller vid höjd beredskap.

F28-MEDEVAC-3
F28 med plats för 24 bårar

 

Utifrån uppdraget, att kunna transportera upp till 3000 patienter per dygn bedömdes systemet fungera väl och det övades regelbundet bland annat i samarbete med Försvarsmakten.

Ur ett fredstida krisberedskaps perspektiv hade detta system för sjuktransporter två allvarliga begränsningar. För det första var vårdnivån basal vilket berodde på att något krav på högre vårdnivå ej formulerats för systemet. För det andra kunde systemet inte användas i fredstid då sjukvårdspersonalen ej var tillgänglig i fredstid.

Orsaken till detta är tämligen enkel. Det fanns aldrig något uppdrag att detta system skulle kunna användas för att hantera fredstida katastrofer.

I samband med nedmonteringen av Försvaret kom också beslut om att avveckla detta system och destruera utrustningen som formellt ägdes av Försvarsmakten.

Luftfartsverket begärde dock att få behålla utrustning till två flygplan som förvarades i SAS hangar på Arlanda. Det var denna utrustning som kom att användas i SAS MD-80 flygplan för hemtagning av skadade efter flodvågskatastrofen.